Handlingförlamad sketen jävla morsa, det är jag det!
fattar inte vad dem är inne i för period, men jag sa iaf till dem att jag skulle leta efter en mamma på internet som gav dem smisk, som kunde flytta hit istället för mig.
Det kan dem få tro tills imorgon, för nu är dem billiga.... Jag skulle nästan kunna betala för att någon ska komma hit o lägga dem på kvällarna för mitt psyke pallar fan inte med det längre snart.
Jag har kämpat i MÅNADER!!!!!! men inget verkar fungera!
Jag har testat att läsa en bok, flera böcker, ligga o mysa, prata, bara säga godnatt i trappen, förvarna dem om att dem ska somna en timme innan det är dags osv. Listan kan göras LÅNG!
Och i rpincip alla metoder har testats i perioder, dvs inte bara en eller två kvällar.
Ikväll testade jag att INTE bli arg eller upprörd över att dem inte lyssnade utan sa 'snälla tjejer, mamma behöver också sova för jag är trött' osv.
Jonna har en kompis här ikväll (igår med) och dem somnade nästan direkt.... Lite fnitter osv var det såklart... men när jag förklarade att jag behövde sova så var det tyst!
I alla fall slutade hela nattningen med massor av tårar från både mig och de två minsta töserna, för jag verkligen inte orkar med dessa helvetes kvällar!!
Så nu vet ni det.........
Och okej om det så vore trots bara på kvällen, men det är fanimej hela dagarna i princip oxå!!
vad är jag för värdelös mamma egentligen?
Jag vet inte vad jag ska göra, för första gången i mitt liv som mamma är jag helt förstummad och handlingsförlamad, jag vet inte vad jag ska göra längre, min energi är slut.
varje dag är en plåga, jag vill bara att det ska vara kväll varje morgon när jag vaknar... Jag vill bara att dagen ska vara slut o barnen ska ha somnat, och har man inte redan huvudvärk och ont i magen så kommer det fram emot middagstid oftast.
Det skriks och bråkas dagarna i ända, och jag försöker verkligen vara pedagogisk och tänka igenom mina beslut kring barnen och deras rutiner och hur jag ska försöka ta dem på ett bra sätt.
Men nu är det nog..... hela min hjärna vill sprängas och bara dö som en rutten jävla persika där inne i sitt skal!
Nu vet ni det med.
Jag är en värdelös morsa med ungar som ger mig pain in the ass just nu, och jag vet varken ut eller in!
Nyår var bra, och allt annat jag inte skrivit om!
Tänker inte summera mitt år eller skriva om all god mat vi åt, dels för att jag inte orkar summera året... och sen har alla andra gjort det så bra att ni klarar er utan mitt år, haha.
Alve äter mera 'mat' nu, lita banan och gröt slinker ner var o varannan dag nu.
Idag blev det mycket mat för honom, nästan en hel banan käkade han och gröt. Gluffsarn.
Han hugger skeden som en galning och blir helt skakis och övergalen när han ska få annat än mammas sur tutte!
Skönt att det fungerar då han inte alls var positiv i början när han fick nya smaker i munnen för någon vecka sedan.
orkar inte läsa igenom efter slarvfel i inlägget, men den som bryr sig får leva med det.
Åh.. Precis sådär ÄR det ju periodvis att vara mamma.. Gränsen är nådd, och man har testat allt, och man vet liksom inte vart fan man ska ta vägen! Helst vill man bara fly iväg.. Skrika rakt ut- Jag Orkar Inte Mer Nu! (Hmm.. Jag hör nog till skaran, som inte bara VILL skrika så.. Utan faktiskt GÖR det.. Fan.. Man är ju inte mer än människa..)
Det konstiga ÄR, att man faktiskt ALLTID kommer ur dessa kaotiska perioder.. Helt plötsligt börjar alla barn uppföra sig bra under några dagar/veckor(månader, om man har tur!).. Och det är väl DET som gör att man orkar fortsätta vara mamma...
Kram på dig!
/Malin (om du nu minns mig.. träffades väl via "unga föräldrar" på nåt vis.. Minns iaf att jag var hem till er när ni bodde på frösön..)
(bloggens namn: mamma77)
Nu känner jag inte alls igen mig...mina små änglar lägger sig alltid klockan sju, direkt efter bompa med ett leende på läpparna, trotsar aldrig utan frågar snällt om det är nåt lilla mamma behöver hjälp med, tar hand om matlagning, städning och tvätt medan jag lugnt sitter och tittar på tv...asgarv...jag ironisk...inte dååå.
Du måste komma ihåg att du FÅR vara mänsklig också och inte bara mamma jämt! Jag orkar knappt med min enda unge om kvällarna när nerverna tryter, kan knappt tänka mig hur det blir när nummer två kommer..
Du är inte en kass mamma eller kass människa bara för att du också vill sova.
Sen får ju ungarna överskottsenergi vid långa ledigheter, det bästa är väl att klä på dem och slänga ut dem i snön några timmar varje dag. ;)
Hang in there, du är allt annat än en kass morsa!!
Hej gumman
jag håller helt med föregående talare!
Du har all rätt att känna hopplöshet, det gör vi alla ibland. helst när man har en jätte lite som tar den mesta energin. Alla våra barn vill ha sin del av sin mamma , men det är inte alltid man kan dela sig och finnas jämt i varje sekund. Läggning är som vi alla vet en hel vetenskap och i bland funkar inte nån metod och man tycks har provat ALLT. Vi har oxå kvällar som är ett h-vete ibland. Har nu strängt förbjudit film på vardags kvällar och nu är det sago-cd som gäller. Prata en stund och säger gonatt och sen börjar vi med dörren helt öppen och vid varje strul så drar jag igen dörren en bit. Mina barn somnar gärna inte med stängd dörr, så efter nån cm så brukar dom ligga stilla och efter en stund känna hur skönt det är att varva ner. Håll ut, det ljusnar snart.
Men jag lider med dej, för jag har själv haft det likdant.
Du är en super mamma Lina och jag har många gånger haft dej som prakt exempel när jag tänkt på olika situationer.
Du är duktig mamma och en underbar människa, och även du är männsklig och får säga STOP.
Kram camilla
